Igår passade jag på att gå på teatern här i stan och såg von Sydowmordens gåta. Till att börja med kan jag väl konstatera att jag är glad över att jag lyckades "komma iväg" - på något sätt är det mycket enklare att gå på bio (vilket jag visserligen heller inte alltid lyckats se allt jag vill på) än teater.
Själva pjäsen då? Där har jag svårare att formulera vad jag tycker. Absolut inte dålig, men knappast superb heller - någonstans mellan okej och ganska bra skulle jag nog placera den. Det tidsperspektiv med återblickar som används är något jag av princip tycker om, men här fungerar det inte riktigt. På samma sätt har jag svårt för den humor som finns insprängd här och var i denna främst tragiska historia, också osäker på varför, kan vara så att den inte är mörk och morbid nog för att jag ska älska den av sådana skäl.
Det är inget dåligt hantverk, men det är även just det - hantverk, inget mästerverk.
Till ljuspunkterna hör dock att man får höra en del musik som åtminstone jag inte får höra ute så ofta (och knappt hemma heller), tycker man inte om trettiotalsmusik blir det dock värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar