Fungerande TV, till slut (?)

Nu när Cecilia sitter och väntar på vad jag gissar är ett tv-kort kan jag berätta att jag till slut verkar fått till det som jag vill ha det - jag har haft problem med att tv-kortet ibland detekterades som USB 1.1 (och därför inte fungerade). Sedan tidigare fungerade det om jag stoppade in ett USB 2-nav mellan, men då fick jag fula ränder över bilden (testade med ett par olika, samma resultat).

Igår var jag så på Biltema och köpte ett USB 2-nav med nätadapter - Biltema valdes inte för att deras produkter nödvändigtvis är bäst utan för att de hade, var någorlunda billiga och man kunde lämna tillbaka om det inte hjälpte.

Hjälpte gjorde det hur som helst, nu verkar det både fungera utan att man behöver hålla på och rycka sladdar och ha acceptabel bild. I kombination med nattliga omstarter (då tv-programvaran verkar läcka en del minne och inte bör vara igång för länge) har jag till slut (tror jag) fått en acceptabel lösning.

Diskmaskin

För ett tag sen köpte vi en ny, fullstor diskmaskin. Vi hade tidigare en bänkdiskmaskin som följde med lägenheten, men den var ganska gammal och diskade sällan rent, dessutom var den för liten för större saker eller diskmängder, vilket gjorde den ganska opraktiskt.

Det blev en Whirlpool ADP 7406 WH. som vi haft ett tag nu och därför hunnit upptäcka för- och nackdelar.

Till fördelarna (som i och för sig inte var någon överraskning, det var en av de faktorer jag tittade på när jag jämförde maskiner) så är den hyfsat tyst - 48 db(A). Inte knäpptyst, men tillräckligt för att inte störa för mycket.

Den nackdel vi upptäckt är att överkorgen har en massa stöd och skenor för att separera glasen. Inte en dum ide (och vi har vågat diska våra finare glas, vilket gick utan problem), förutom att det inte finns någon standardstorlek på glas då. Det som ställer till det är att de flesta glas och muggar vi använder är av modell större, så vi får sällan in mer än tre glas eller muggar per sida. Eftersom vi dessutom oftast använder skålar istället för djupa tallrikar (och dessa inte passar så bra i undervåningens tallriksställ) så blir överkorgen snabbt full.

Jag kan också konstatera att den normalt inte har så stor betydelse - vi (och särskilt jag som brukade göra det) har egentligen inget emot att diska. Vid speciella tillfällen när det blir mycket disk är det dock väldigt skönt - inte för att det är jobbig att diska utan för att det blir fullt med disk som tar upp plats överallt och är i vägen, liksom att torkstället blir fullt direkt och andra besvär. Vi har hunnit ha två bjudningar i olika former och storlekar (samt hunnit med lite äppelmoskokande och bak), och då har det varit väldigt skönt att slippa hantera disken.

Det här hade jag inte noterat

Men Swedish meats säljs tydligen till HK Ruokatalo. De har ju haft problem ett tag och det var väl inte alldeles oväntat att det såldes när det fanns en hyfsad köpare, men det känns ändå lite sorgligt.

Sen undrar jag hur de kommer att hantera varumärket Scan, som jag tror har ett stort värde (som dock lätt kan urholkas). Blir spännande att se vad som händer.

Fri java

Sun öppnar äntligen Java. Som vissa tidigare spekulerat om blir GPL version 2, och SE, ME och EE som släpps fria.

Vad det kommer att betyda vågar jag inte sia om - java är ju fortfarande mycket viktigt, och även om konkurrensen från .NET och C# är hård så känns det snarare som att det fortfarande blir viktigare och viktigare i webbtjänsteproduktion och i andra servermiljöer - och att ha en fri implementation är då en stor fördel i mitt tycke.

Men jag har ju faktiskt sett levande människor på scen!

Förra fredagen var vi faktiskt på Farmaceveternas spex Cook & Darwin . Det var väl ungefär vad jag hade väntat mig, även om kvaliteten på sångnumren nog var högre än väntat (än del som kunde sjunga saknade dock vissa kunskaper i mikrofonhantering, så det lät inte alltid så bra som det borde ha gjort). Skådespelet var också helt passabelt.

Utan att tycka att manuset var direkt dåligt så var skämten ibland väl pubertila. Liksom allt prat om teknologer (jag har inte reflekterat över det förut, men de kanske är något slags "naturlig motpart" för farmis-studenterna).

Det kan också sägas att jag inte har känt mig alltför tagen av de senaste spexen jag har varit på, så det är mycket möjligt att det är mig det är fel på och inte FISK. Jag bör väl även tillägga att avslutningen var något av det bästa jag sett på länge.

och von Sydowmordens gåta

Igår passade jag på att gå på teatern här i stan och såg von Sydowmordens gåta. Till att börja med kan jag väl konstatera att jag är glad över att jag lyckades "komma iväg" - på något sätt är det mycket enklare att gå på bio (vilket jag visserligen heller inte alltid lyckats se allt jag vill på) än teater.

Själva pjäsen då? Där har jag svårare att formulera vad jag tycker. Absolut inte dålig, men knappast superb heller - någonstans mellan okej och ganska bra skulle jag nog placera den. Det tidsperspektiv med återblickar som används är något jag av princip tycker om, men här fungerar det inte riktigt. På samma sätt har jag svårt för den humor som finns insprängd här och var i denna främst tragiska historia, också osäker på varför, kan vara så att den inte är mörk och morbid nog för att jag ska älska den av sådana skäl.

Det är inget dåligt hantverk, men det är även just det - hantverk, inget mästerverk.

Till ljuspunkterna hör dock att man får höra en del musik som åtminstone jag inte får höra ute så ofta (och knappt hemma heller), tycker man inte om trettiotalsmusik blir det dock värre.

Hjärnan

Jag var på Upplandsmuseet i helgen (jag har visserligen inte hört något sägas, men skulle tro att inträde införs någon gång efter årsskiftet, och tänkte passa på att gå åtminstone en gång innan det skedde.

De hade bara en tillfällig utställning den här gången, Se hjärnan!. Den var dock ännu mer genomarbetad än vanligt (och större). Av någon anledning har jag dock svårt för att se för mycket av hur vi fungerar - det känns lite som att den mänskliga bräckligheten blir för stark då.

Jag gick dock omkring ett tag och tittade, och lärde mig en hel del om mig själv. Särskilt roligt tyckte jag bitarna om hunger var - det fanns en bra bild på två möss varav den ena (som jag minns det) saknade en signalsubstans som gjorde att den aldrig tyckte den ätit nog. Den var stor, den stackars musen.

Törstig blir jag

Nya reglerna för handbagage började gälla igår (idag när jag skrev det här), och det gör mig inte alls glad. Förutom allt besvär det ställer till med så tror jag inte att det på något sätt påverkar säkerheten för flygen.

De nya reglerna är ett utmärkt exempel på reaktiv säkerhet istället för proaktiv, och det skulle förvåna mig mycket om det avhjälper någon kapning eller attentat.

Det enda felet

Vi körde bil på dagen igår och lyssnade därför till Kropp och själ i P1 (normalt inte direkt ett favoritprogram, men när man åker bil sänks mina krav något).

De pratade om en historia om Progesterex (se även för en svensk artikel) och pratade med en (före detta?) doktorand och sjuksköterska. Läser man på Kropp och själs webbsida står det bland annat "Ett knep i marknadsföringen är att sno äkta forskaridentiter och använda de som falska experter. Sjuksköterskan och doktoranden Birgitta Olofsson från Umeå har blivit utsatt.", vilket är ett väldigt snällt sätt att uttrycka det.

Överhuvudtaget var hennes berättelse lustig på många sätt - hon berättade att hon fick ett sådant brev som hon då, som vanligt, vidarebefordrade till sina vänner. Jag har ingen direkt erfarenhet från UmU, men från vad jag kan bedöma skulle jag tro att de också är duktiga på att berätta för sina anställda att man INTE ska skicka vidare kedjebrev.

Hur som helst, som hon uttryckte det "misstaget jag gjorde var då att jag råkade glömma att ta bort mitt brevhuvud" (hon använde konsekvent termen brevhuvud för det som traditionellt i e-post kallas signatur). En av de kollegor hon sände brevet vidare till hade dock en dotter som var polis som undersökte saken och konstaterade att Progesterex inte fanns (källkritik hörde tydligen inte till den medverkandes roller som sjuksköterska eller doktorand, verkade det som att hon tyckte).

Sen var det en bit jag inte förstod riktigt, men om jag hörde rätt var det så att när hon hörde detta från kollegan så "utfärdade hon en dementi", tydligen brydde sig dock inte De Onda Vidarespridarna om det, utan fortsatte att skicka runt brevet med hennes signatur underst. (Någon reflektion över att det kunde vara bra att kontrollera saker innan man skickar vidare, ifall man nu tvunget ska strunta i vad alla säger åt en att inte göra, lyckades vi inte detektera.)

Sen hörde vi inte så mycket mer av andra skäl, förutom en liten bit då de pratade med någon på läkemedelsverket som berättade att man inte ska tro så mycket på vad som står i kedjebrev. Det är ju ett gott råd åtminstone.

Jag är väl ingen användare då

Eftersom Apple inte tycker om mig. Det som senast fått mig att inse det är uppgraderingen till iTunes 7.0.2.

På jobbet gick det bra, även om den verkar ha sammanfallit med att SR hade sönder sin webbstruktur, så att den inte kan uppdatera poddsändningar. Det kan jag dock inte lasta Apple för (och medan jag skriver det här verkar de ha lagat det, någon på SR som kan läsa mina tankar?).

Vad jag däremot kan lasta Apple för är hur den betedde sig hemma. När jag startar den första gången efter uppgraderingen får jag veta att den uppdaterar iTunes-biblioteket, med en förloppsindikator som inte rör sig när man tittar på den. Den stod sedan så i åtminstone 10 timmar (efter vilket den verkade ha hunnit cirka 70%), och kunde så klart inte spela något under tiden.

Hade jag fått upp en fråga om det hade jag mest tyckt att det var jobbigt, men nu blev jag dessutom rätt irriterad på att den inte berättade det och frågade innan.

Jag börjar bli lite sugen på att prova Kubuntu eller liknande på den. Som en extra bonus skulle jag då förmodligen få till bättre fungerande tv-hantering (vilket visserligen bara är ett problem om jag ska vara hemifrån någon längre tid, men ändå lite störande).