Jag har ett längre tag tänkt att jag skulle skriva om Bodström och varför integritetspolitiken gör att jag inte kan rösta på sossarna (eller folkpartiet eller moderaterna för den delen, men det var ännu mindre troligt).
Sen fick jag idag se att tyskarna bestämt sig för att plocka in minst en torserver i en utredning. Jag har inte sett någon bra sammanställning av vad som hänt ännu, så jag vill inte säga något om det, men det känns oroväckande. Fast det var Bodström jag tänkte skriva om.
Det jag gillar minst med honom är att han i allt väsentligt är en demagog - trots att jag har försökt följa med vad han pratar om ett tag så har jag aldrig sett honom svara ordentligt på någon fråga om det inte är en kränkning av de avlyssnades rättigheter eller missbruk - att någon får sin telefon avlyssnad bara för att någon tycker att det vore intressant - risken för det beror så klart på vilken uppföljning som görs och straffet vid upptäckt av missbruk, men om det inte ens krävs några konkreta misstankar om brott för att avlyssning ska få ske så tvivlar jag på att det avskräcker. Ännu fler fall lär dessutom motiveras i efterhand med överskottsinformation (om
Ett av Bodströms standardsvar är ju att "brottslingarnas integritet är inte lika viktig som offrens rätt till skydd", men det är ju långt ifrån bara brottslingar som ska avlyssnas. Jag vet inte var Bodströms gräns för "för mycket" övervakning går, men har funderat en del över det. Just nu känns det inte som att tanken på en kamera i varje rum är alltför långt från hans mål, men man kan ju alltid hoppas.
Men som tur är finns det något man kan göra även utan att engagera sig. Oavsett om man tror att alliansen vore bättre på att regera eller inte så finns det sådana man kan stödja som inte tänker som Bodström - Centern, Vänsterpartiet och Miljöpartiet eller för all del Piratpartiet är några alternativ för den som inte vill lära sig nyspråk.
För mer läsvärt om integritet, se exempelvis Bruce Schneier och Electronic Frontier Foundation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar