Det känns inte som det, men det är faktiskt bara 38 dagar till valet.
Varje gång det är dags att rösta så brukar jag åtminstone göra ett försök att kasta av mig eventuella förutfattade meningar och se vilka som ligger närmast att styra samhället dit jag vill att det ska gå.
Jag vet inte om det är något som har med mognad, välstånd och avsaknad av barn att göra, men miljön kommer högst upp för mig. Även om jag har åsikter om välfärdsfördelning, arbetsrätt och annat så känns det viktigare att inte lämna efterkommande generationer en
alltför missbrukad jord.
Tittar man på miljön som en ekonom kan man väl säga att vi, liksom nästan alla i-länder, tär på vårt sparkapital i ganska rask takt och att utgifterna vida överstiger inkomsterna.
Växthuseffekten tycker jag faktiskt inte är så viktig som fråga - den kommer visserligen att ha stor betydelse får vår och nästkommande generationer, och påverka många människors liv i väldigt stor omfattning, eventuellt även ändra maktbalansen mellan länder och mycket mer, men ur perspektivet mänsklighetens fortlevnad så har den inte så stor betydelse.
Det har visserligen inte heller vår överkonsumtion av resurser (jag tror inte vi kommer att konsumera oss själva till utrotelse), men jag är övertygad om att framtida generationer får det sämre på grund av det och att det har större betydelse än växthuseffekten. Av rent etiska skäl vill jag åtminstone minimera den skada vi gör.
Tyvärr innebär denna skademinimering att vi får det sämre. Att driva en sådan politik i en demokrati tror jag är väldigt svårt, utom i små, små, steg. Men den som vågar ta störst steg ligger bra till för min röst åtminstone.
Som tur är så har det historiskt inte varit några problem med att de som legat bäst till miljömässigt har haft förkastlig politik inom andra områden, utan den politik som drivits har legat ganska väl i linje med mina åsikter. Får väl se hur det är i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar