Mycket dubbelmoral

Veckan innan vi åkte iväg var det mycket prat om Lars-Erik Lövdén och hans eventuella köp av hyresrätt. Hur många gånger jag hörde hyckleri och dubbelmoral nämnas vet jag inte, men många var det.

Till att börja med bör jag väl förklara att jag inte har några problem med Lövdéns handlande (eller alla de andra som fått köpa sina gamla hyresrätter till låga priser vid ombildningar).

Hur många skulle (om de hade möjlighet) inte tacka ja till ett sådant erbjudande? Hur många skulle avråda sina vänner och bekanta från det?

Oavsett vad man anser i stort tror jag väldigt få skulle tacka nej, och att tro eller kräva att våra politiker (eller före detta politiker för den delen) ska ha en överlägsen moral som hindrar dem från sådant verkar mest bara fånigt.

Tyvärr verkar dock ledarskribenterna här i landet bara vilja tänka på politiker som antingen hycklare eller fanatiker.

(I sakfrågan tycker jag dels att det bör en del kommunala hyresrätter. Det bör visserligen inte vara förbjudet att köpa loss dessa och ombilda till hyresrätter, men det bör inte ske till kraftiga underpriser, åtminstone inte om det är våra gemensamma resurser som är kommunala hyresbolag - då är det i praktiken en utdelning av kommunens pengar till det fåtal som bor i de hus som ombildas.)

Det sägs ju ofta att man får de politiker man förtjänar, och delvis stämmer det så klart - intresset för att syssla med "politik" hos unga påverkas nog i hög grad av hur politiker beskrivs i medierna.

För dessa, som av naturliga skäl vill ha något att orda om är det dock klart att de ska skriva om alla affärer. Som bonus brukar de kunna passa på att köra en omgång om det utbredda politikerföraktet där de intervjuar någon stackare om vad politikerna gör för fel och vad de ska göra åt det.

Vi har visserligen i ännu högre grad de medier vi förtjänar - varje dag har vi chansen att välja bort de media vi inte tycker om.