Något som gör mig glad

Via jwz hittar jag till Immortel, en film av Enki Bilal. Den ser jag fram mot.

Handont igen

Trots att vi var borta hela helgen och jag inte knappat något alls har jag ont i vänsterhanden (förmodligen på grund av överansträngning) igen. Suck.

Lokalnyheter

Bland de nyhetskällor jag helst skulle vilja ha RSS-flöden från ligger UNT och P4 Uppland, inte för att de är särskilt bra, utan just för att de är lokala.

Vi skulle iofs kunna prenumerera på UNT som tidning, men när vi har haft den så har jag mest blivit irriterad på att den är så dålig, något jag inte tror att jag blir av ett RSS-flöde på samma sätt. Att jag inte lyssnar på P4 beror på att det är för ofta som det är program som får mig att stänga av där, i P1 är det bara Ring P1 som är dåligt nog för att jag ska stänga av.

(Och att titta på deras webbsidor känns betydligt sämre än att få upp det med andra RSS-flöden).

Glasspresent

Heidi berättar om att hon fått glasskuponger från en av sina läsare. Tänk vad praktiskt. För min del spelar det ingen roll - eftersom jag fortfarande har för högt BMI så försöker jag undvika att stoppa i mig en massa onödig energi, men jag tycker att det låter som ett utmärkt sätt att visa sin uppskattning ifall man nu vill det.

Svenska ord

Det största problemet jag upplever med att skriva i ett sådant "direkt" medium (som jag ändå tycker att det här är) är att jag vill använda uttryck som ger vissa bestämda associationer, som jag inte har möjlighet att förbereda själv (som man kan tänka sig att man skulle kunna göra i en roman).

Eftersom jag (precis som de flesta andra födda på 1970-talet) fostrats på amerikansk kultur i ganska stor utsträckning är en hel del av dessa uttryck engelskspråkiga (varför jag inte vill använda dem här, och om man översätter uttrycken ger de inte rätt associationer). Uttryck med rätt associationer finns såklart även i den svenska kultursfären, men oroväckande ofta verkar det (åtminstone bland mina närstående) som om jag är ensam om de associationerna, så de fungerar inte heller så bra.

Men Bellman fungerar åtminstone alltid. Orkar du ropa än gutår? Jo, jo.

Genus

Det hade kommit ett nytt nummer av Genus som jag bläddrade igenom tidigare idag. En rubrik fångade mitt intresse väldigt mycket, inte på grund av att det lät spännande utan för att den påminde om sån Margareta Winberg-feminism Freja gjorde sig skyldig till i sina sämre stunder.

Rubriken var "Närvarande pappor inte alltid bäst för barnen". Själva artikeln handlade om en nyligen framlagd avhandling och de slutsatser forskaren dragit om hur barn och mödrar som blir utsatta för våld hanteras av samhället (vilket jag inte riktigt känner mig kompetent att kommentera, särskilt inte utan att läsa avhandlingen - jag är dock säker på att jag inte tycker enbart en förälders ord ska anses vara nog bevis för att ge begränsa den andra förälderns umgänge med barnet, det verkar alltför vanligt att man blir hatisk mot sin före detta partner efter en separation).

Däremot tycker jag att det är självklart att det för alla i ett barns närhet finns en viss gräns för hur mycket skada en person kan göra innan det är bättre att den personen inte finns i barnets närhet. I min föreställningsvärld rör det sig främst om sjuka/drogberoende personer, och gör ingen större skillnad om det är en kvinna eller man. Därför ogillar jag den rubriken.

Matkö

En rolig sak med att ha fågelmat utanför fönstren är att man får en chans att se hur trevliga vissa fåglar kan vara ibland. Eftersom bara en kan äta i taget så har de en kö, den som är först i kön får åka fram och äta så mycket den vill, sen när den flyger iväg flyger nästa fram och så vidare. Gulligt.

Magister

Igår hade jag fått en avi om rekommenderat brev i brevlådan, som jag har varit och hämtat ut nu. Till skillnad från vad som hände en vän för ett tag sen så var också innehållet till mig. Det var mitt examensbevis som intygar att jag är filsofie magister i datavetenskap. När väl tillgodoräkningen av mina utlandsstudier var klar gick det väldigt snabbt (tillgodoräkningen tog å andra sidan ungefär ett år om jag minns rätt).

Att det ska vara så svårt att gå på bio.

Vi har försökt se Lost in Translation två gånger nu, utan att lyckas. Första gången lät vi bli för att jag hade ont i handen. Igår tänkte vi försökte igen men bokade inte (vi trodde inte det skulle behövas). Tyvärr fanns det bara platser längst fram när vi kom dit.

Med tanke på att jag fick den på DVD förra torsdan känns det lite fånigt att vi inte lyckats se den på bio ännu.

Ondskan vill inte bli lurad

Jag har förresten haft ont i händerna sen igår kväll (och har fortfarande lite ont, har avhållt mig från knaprande på grund av det och varit ledig idag). Beror säkert bara på att jag påminde om händerna.